Under snittet – därför görs så få kejsarsnitt i Linköping



Kejsarsnitt är inte oproblematiskt. “För oss är det ett enkelt ingrepp men vi utsätter barnet och mamman för risker”, säger Eric Hildebrand. Foto: TT

Under snittet – därför görs så få kejsarsnitt i Linköping

Ungefär var tionde förlossning 2016 skedde med hjälp av ett planerat kejsarsnitt, enligt statistik från Socialstyrelsen. Men det skiljer sig stort beroende på var i landet man bor. Emelie Thelin blev nekad ett planerat kejsarsnitt på ett sjukhus som sticker ut i statistiken.

I Östergötland var totalt 6,9 procent – motsvarande 366 stycken – av förlossningarna 2016 planerade kejsarsnitt, och på Universitetssjukhuset i Linköping var siffran blott 1,9 procent. Denna siffra var klart lägst i landet.

Linköpings siffra kan delvis förklaras genom att planerade kejsarsnitt i regionen, som inte kräver specialistsjukvård, genomförs på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Men också av ett aktivt arbete för att hålla nere antalet kejsarsnitt.

– Det finns ett antal fördelar för både barn och mamma när det kommer till en vaginal förlossning, och det är själva bakgrunden till att vi i regionen lagt ner ett stort arbete i att kunna erbjuda en planerad vaginal förlossning istället för ett planerat kejsarsnitt, säger Eric Hildebrand, Medicinsk ansvarig överläkare på förlossningsavdelningen på Universitetssjukhuset i Linköping.

Stödgrupper är en starkt bidragande orsak till det låga antalet kejsarsnitt, enligt honom.

– Eftersom förlossningsrädsla är en vanlig orsak till planerade kejsarsnitt så arbetar vi för att kvinnan ska känna sig trygg. Kan man göra detta genom en noggrann plan, med en planerad förlossning där man startar i god tid, så kan det vara ett gott alternativ till att göra en operation.

2015 väntade Emelie Thelin sitt andra barn. Fyra år tidigare hade hon gått igenom en svår förlossning som slutat i akut kejsarsnitt. Efteråt fick hon gå till en psykolog för att bearbeta det hon varit med om, och när hon blev gravid igen kände hon en stark förlossningsskräck. För att dämpa hennes rädsla bestämde hon sig för att redan från början efterfråga ett planerat kejsarsnitt.

Det dröjde till den åttonde månaden innan Emelie fick samtal med en läkare på Universitetssjukhuset i Linköping. Då blev hon nekad ett planerat snitt, med motiveringen att läkaren inte såg medicinska skäl till att hon inte skulle kunna föda vaginalt. Beslutet baserades på röntgenbilder som hade tagits efter Emelies första förlossning.

 

“Jag satt och grät när vi hade samtalet, jag vet inte hur jag annars skulle ha reagerat”

 

– Det hjälpte ju inte att jag hade varit och pratat med psykolog och kurator, de vägrade ge mig ett planerat snitt. Läkaren brydde sig inte alls om hur jag mådde psykiskt. Jag var ju helt nedbruten, jag var livrädd för att föda vaginalt efter första gången.

På julafton 2015 födde Emelie sin dotter. Men komplikationer i samband med förlossningen gjorde att hon till slut fick genomgå ännu ett akutsnitt. I ett möte med sin läkare, efter förlossningen, frågade hon på nytt varför hon nekats ett planerat kejsarsnitt.

– Läkaren sa att hon kanske skulle ha tänkt på ett annat sätt. Men hon hade inte tyckt att det verkade som om jag mådde så dåligt som jag gjorde. Jag satt och grät när vi hade samtalet, jag vet inte hur jag annars skulle ha reagerat.

Eric Hildebrand vill inte uttala sig om enskilda fall, och kan därför inte heller kommentera Emelies upplevelser. Generellt menar han dock att kejsarsnitt medför fler risker, och att arbetet med att skapa trygghet inför vaginal förlossning därmed motiveras.

– För oss är det ett enkelt ingrepp men vi utsätter barnet och mamman för risker som är bakgrunden till arbetet med det. Det är i slutändan kvinnans val, men det handlar om att göra en plan där kvinnan känner sig trygg med det alternativ som är det bästa ur ett medicinskt perspektiv.

 

Bookmark the permalink.

Comments are closed.