Svårt att få hjälp med intimbesvär



Bild: TT

Svårt att få hjälp med intimbesvär

Kli, kli och raffs. Kliar det i dina nedre regioner? Luktar det inte som vanligt? Svider det när du kissar? Dags och söka hjälp kanske? Men vart ska du vända dig? Frågorna är många, och likaså svårigheterna med att hitta rätt och få hjälp i vårdcirkusen runt intimbesvär.

De senaste åren har gynekologer gått ut i media och berättat om att patienterna är fler än de kan hantera. Fler läkare behövs inom området. Patienter vittnar även om att det är svårt att få tid hos en urolog, dit män med intimbesvär kan vända sig, men även kvinnor med urinvägsbesvär.

INDIVID har pratat med Stina. Under våren 2017 ville Stina, som vid tillfället bodde i Göteborg, boka en tid för en gynekologundersökning. En vanlig rutinkontroll för att se att allting står rätt till i de nedre regionerna.

 

“De prioriterade yngre patienter före mig”

 

– Vid tillfället var jag 23 år och tänkte därför att jag kunde gå till ungdomsmottagningen. Där sa de dock att de prioriterade yngre patienter före mig, och samtalet dit blev början på en massa runtskickningar mellan överbokade mottagningar.

Liknande upplevelse har även Andreas, 28 år, också bosatt i Göteborg. För honom handlade det dock om att få göra ett återbesök hos en urolog.

– Det hela började med att jag förra året fick åka in akut för pungvred, alltså min ena testikel hade vridit sig. Det gjorde sjukt ont, men jag fick hjälp direkt när jag kom in till akuten på Sahlgrenska. Problemet var bara att jag, efter det, skulle få komma på återbesök för att se om de möjligtvis skulle sy fast testikeln, och på så sätt förhindra att det sker igen.

Andreas fick dock ingen ny tid. I Göteborg fanns det inga tider hos någon urolog och det hela slutade med att Andreas till slut åkte till Varberg istället för att göra undersökningen.

 

“Det kändes skevt att de inte hade någon tid att boka”

 

– Det kändes skevt att de inte hade någon tid att boka. För mig var det ju superviktigt att kolla upp att allt var okej. Jag vill till varje pris slippa att få pungvred igen, min testikel kan dö av syrebristen som uppstå och då blir det ju svårare för mig att få barn i framtiden.

Stina, som försökte få tid hos en gynekolog gav, till skillnad från Andreas, tillslut upp. Efter att ha blivit hänvisad till flera olika mottagningar och slutligen fått tipset att höra av sig till en privatklinik, blev Stina samtidigt kallad på en cellprovtagning. Det är en rutinprovtagning som erbjuds alla kvinnor från att man är 23 år, med syfte att upptäcka cellförändringar.

– Jag hade ont om pengar just då, eftersom jag studerade, och kände därför inte att jag hade råd att lägga pengarna på en gynekologundersökning hos en privat gynekolog. När jag gjorde cellprovet sa dock barnmorskan att allt såg bra ut, och just då nöjde jag mig med det. Men jag tänker att jag snart igen ska ge mig på att försöka boka en riktig undersökning. Det känns viktigt, säger hon.

Att söka hjälp kan minst sagt kännas krångligt, kanske rent av som en omöjlighet. Det du kan göra är såklart att ringa vårdguiden för att få råd om vart du kan få hjälp. Annars så ska du som är under 25 år kunna vända dig till närmaste ungdomsmottagning. Åldersgränserna kan dock variera från mottagning till mottagning, men för personer upp till 25 år kan man alltid kontakta ungdomsmottagningens webbplats UMO.se. Där kan man enkelt ställa frågor till experter, hitta närmaste fysiska mottagning eller ta del av information om vanliga intimbesvär. Då det är svårt att få en tid bokad gäller det dock att du står på dig och inte ger upp i första taget. Du har rätt till vård.

Glöm dock inte att om orsaken till dina besvär är en könssjukdom så är du enligt smittskyddslagen skyldig att redovisa alla tidigare sexpartner du haft. Detta för att de i sin tur ska gå och testa sig, och på så sätt minska risken för att sjukdomen sprids.

 

Bota din vintertrötthet!


Foto: TT

Bota din vintertrötthet!

Veckor av morgongrus, orkeslöshet och med energimätaren på noll. Den mörkaste tiden är nu. Men ska det verkligen vara såhär? Vintertrötthet är knappast något nytt, men ändå ställer vi oss frågan varje år.

– Vi har massor av olika rytmer i kroppen som är beroende av varandra. När då dygnsrytmen hamnar ur balans följer de resterande funktionerna i kroppen efter.  Det säger Christian Benedict, docent i neurovetenskap vid Uppsala universitet och expert på just ämnet sömn. Han menar att det är dagsljusets påverkan på dygnsrytmen som gör att vi upplever vintertrötthet.

Dygnsrytmen är som kroppens inbyggda klocka som styrs av just ljuset, men på vinterhalvåret är soltimmarna minst sagt begränsade. När vi då vaknar upp till ett grått och disigt januariväder, så har kroppen svårt att förstå att det är dags att vakna och bli pigg. Vi känner oss tröttare än vanligt och de lättaste vardagssysslorna kan upplevas som omöjliga att genomföra.

Men livet anpassar sig inte och tar ju inte direkt en paus under vinterhalvåret. Så vad kan man då göra för att minska tröttheten och orka med att prestera som vanligt?

 

“Vi sitter inne alldeles för mycket och rör på oss betydligt mindre än vanligt”

 

– Det finns mycket enkla åtgärder att ta till. Att gå ut är ett sådant, vilket vi tyvärr gärna undviker att göra under dessa månader. Vi sitter inne alldeles för mycket och rör på oss betydligt mindre än vanligt. En promenad i morgonsolen, när den väl väljer att titta fram, kan ha mycket positiva effekter på kroppens energinivå, säger Christian Benedict.

Att äta bra och vitaminrik mat, eventuellt även vitaminer i form av kosttillskott kan också vara en god idé, likaså att prioritera sömn. Är du tröttare än vanligt kan det vara värt att lägga sig en timma tidigare på kvällen och kanske även prioritera en vila på dagen. För vissa kan även ljusterapi hjälpa. Det betyder att man kompenserar för bristen på dagsljus genom att utsätta sig för starkt ljussken från en viss typ av lampa.

 

“Det är helt okej att känna sig lite trött på vintern”

 

Christian Benedict menar dock att ljus, vitaminer och motion inte hjälper för alla. Känner man sig deprimerad och upplever att man inte klarar av vardagen, så bör man söka vård och få professionell hjälp.

­­­­­- Det är helt okej att känna sig lite trött på vintern, men man ska inte gå och må dåligt psykiskt, säger Christian Benedict.

 

Det osynliga blodet



Josefin Persdotter forskar om hur vi beter oss runt mens och varför.

Det osynliga blodet

 

Mens, mens, mens. Bindor, tamponger och mensslajm. Mens, mens och åter mens. Ord som får oss att rygga till. Men varför kan vi inte snacka om mensen? – Det finns inte ens ord för att beskriva mensen, säger Josefin Persdotter, doktorand i sociologi.

Ur snippan på skyltdockan finns en vintapp från en bag-in-box. En pöl av rödvin har tagit form under dockan och liknar ett kladdigt mensgolv. Det är bara ett exempel på den konst Josefin Persdotter skapat, som en motreaktion på tystandskulturen runt mens. Till vardags håller hon dock till vid Skanstorget i Göteborg, där hon just nu forskar och intervjuar kvinnor om hur de beter sig i badrummet vid mens.

– Dem behövde ord för att till exempel beskriva att mensen var slajmig. Dem försökte hitta sätt att beskriva blödningarna man har precis innan mens. Man har också rinnande blod ibland, klumpigt blod ibland och sen får man någon slags flytningsmix. Är det mens, eller vad ska man kalla det? Josefin berättar om hur avsaknaden av kunskap och ord om mensen påverkade hennes deltagares svar i studien.

 

“En menscykel är tiden när en kvinna är gravid tills det att hon inte är gravid”

 

Ord är dock inte det enda som saknas när det kommer till mensen. När killar på stan svarar på vad men menscykel är, hur mycket en kvinna blöder och om det är möjligt för en tampong att försvinna upp i kroppen, är svaren vitt skilda och ibland långt ifrån hur det egentligen ligger till.

– En menscykel är tiden när en kvinna är gravid tills det att hon inte är gravid, svarar en av de tillfrågade.

–Det låter väldigt jobbigt om en tampong försvinner i kroppen. Men det kanske den kan, den kommer väl ut igen på något sätt? Spekulerar en annan av killarna.

– Jag har inte haft mens. Men varje vecka liksom? Nån deciliter kanske? Spånar han sedan vidare på frågan om hur mycket man blöder vid varje mens.

Den genomsnittliga kvinnan blöder faktiskt en knapp deciliter vid varje menstillfälle. En menscykel är dock tiden från första dagen på själva mensen, till första dagen i nästa mens. Och en tampong kan inte försvinna in i kroppen, eftersom slida endast är en cirka en decimeter lång kanal som slutar med livmodertappen. Tampongen har liksom ingenstans den kan försvinna.

 

“Ingen skulle finnas till om det inte vore för mensen”

 

Okunskapen och tystnaden kring mens är dock knappast något nytt påfund. Det sägs till och med att själva ordet tabu kommer från det polynesiska ordet tapua, vilket i sin tur betyder just menstruation. Synen på mens som något äckligt och som inte bör talas om sträcker sig alltså långt tillbaka i historieböckerna. Tystnaden kan dock ha negativa konsekvenser för kvinnors hälsa och är något som Josefin Persdotter tycker borde diskuteras mer.

– Ingen skulle finnas till om det inte vore för mensen. Man borde ha en stor tacksamhet inför det här blodet, snarare än ett stort äckel.