Välkommen till INDIVID!


Välkommen till INDIVID!

När jag står vid magasinavdelningen inne på Pressbyrån fylls jag av solbrända, smala och redigerade kroppar. ”10 sätt att förbränna fett”, ”5 sätt att sluta röka”, ”Så sminkar du dig som proffsen gör”. Överallt får vi tips och knep på hur vi ska förändra vår kropp, få den att passa in bättre i samhällsidealen. Träna mer, leva hälsosammare, klä dig snyggare, vara som normen. Det får räcka nu.

Varför inte bara visa sanningen? Varför inte bara visa en kropp som inte är vältränad? En kropp som tränat så mycket att den har gått sönder? En kropp som egentligen inte är din kropp? En kropp som ständigt har påverkats av samhällsidealen? Varför inte bara visa ett magasin med sanningen om vår kropp? Utsidan och insidan av den, avskalat och påklätt. Allt vi gör med vår kropp, allt vi gör mot vår kropp. Individ är magasinet som pratar om kroppen, så nära vi bara kan komma den.

Vi ville skapa ett magasin där fokus inte låg på vilket kön du har, eller vilken etnicitet du tillhör. Vi ville ha ett magasin där vårt fokus är på vår kropp, din, min och alla andras. Vad vi gör med vår kropp, hur vi behandlar vår kropp, vad vår kropp kan göra med oss, och hur allt hänger samman. Vi ville hålla det ärligt, nyfiket, naket. Visa sanningen utan allt det där överdrivna som man kan se i andra magasin och på sociala medier. Att visa olika individers kroppar, och hur jäkla bra en mänsklig kropp faktiskt är.

Så välkommen till det första numret av vårt magasin som berör det mesta om kroppen, på ett granskande, nyfiket, ärligt, avskalat, och självklart underhållande sätt.

Något som går in på bara skinnet!

 

En kropp att älska


En kropp att älska

Idag har vissa kroppar blivit mer accepterade än andra. Antonia Broén har valt att strunta i vad resten av världen tycker om hennes kropp. Hon har lärt sig att älska sin kropp istället för att hata den.

Matchande underkläder. En blå färg så mörk att den nästan är svart. Huden är blek, inte lika solkysst som den var för några månader sedan. Hon sitter i sängen och självutlösaren på telefonens kamera räknar ned. Fem sekunder. Sängen är lite för mjuk, och hon får gunga lite för att hamna bekvämt. Fyra sekunder. Att sitta i skräddarställning blir bra. Tre sekunder. Hon ler så stort hon kan mot kameran, äppelkinderna syns tydligt. Två sekunder. Hon vinkar till en publik som inte har sett henne än. En sekund. Ett ljudlöst klick och hon har en bild på sig själv på telefonen. En bild där hon bara sitter i underkläder och skrattar. En bild som hon senare lägger upp på Instagram.

Luften i rummet är varm och inte alls som den är utomhus så här års. Doften av kaffe med kanel ligger fortfarande kvar och blandas med det röda vinet som står upphällt i glasen. Ett matbord som knarrar så fort en armbåge läggs ned på det. Ett studentrum på 20 kvadratmeter som har fått ett kök, ett badrum och en Antonia Broén. En lärarstudent som flyttade från Gotland för studentlivet i Linköping.

– I min värld så är Instagram det bästa stället som finns, I fucking love Instagram. Men för andra så är Instagram det värsta som finns. Just för att man har en press på sig att lägga upp ett visst antal bilder, att man måste se ut på ett visst sätt, att det måste vara redigerat på ett visst sätt, säger Antonia.

I snart två år har Antonia lagt upp bilder och videor på sin kropp på sin Instagram, @peppgirl. Avklädd och påklädd, i olika vinklar och ljus. För att visa andra sin kropp, för att själv lära sig att tycka om sin kropp.

– Allt började väl med att Stina Wollter hade lagt upp en bild där hon skrev att hennes kropp är som ett landskap, som ett berg. Efter det började jag kolla på mig själv innan jag skulle sova, och helt plötsligt var mina valkar och veck något annat. Det var så naturligt, det såg så mjukt ut. Som en bulldeg man vill gosa in sig i.


Antonia tror att hennes generation är mer accepterande och vågar prata om olika sorters kroppar idag.

 

”Det är fucked up att jag från början lärde mig att hata min kropp mer än att älska min kropp. Nu börjar min revolution!”
@peppgirl – 4 april 2017

 

De senaste åren har användningen av sociala medier ökat – på gott och ont. Den stora mängd reklam och bilder vi exponeras för bidrar till de negativa följderna av att ständigt försöka uppnå vissa ideal. Det är här kroppsaktivism, eller kroppspositivism, kommer in. Att synliggöra andra kroppstyper, att visa människor att alla kroppar duger precis som de är. En kroppsaktivist tar makten över sin egen kropp, och visar upp sin kropp i bilder och videor på sina egna villkor. Oavsett hur den ser ut och oavsett vad resten av världen tycker om den.

I studier som Johanna Kling, doktorand i kroppsuppfattning på Göteborgs Universitet, har skrivit, så är det idag ungefär två tredjedelar av alla tjejer och hälften av alla killar som rapporterar in att de är missnöjda med sin kropp. Missnöjet går från att man inte tycker om vissa delar av sin kropp till att man lever ett begränsat liv. Johanna Kling förklarar detta med att det idag är väldigt mycket fokus på vårt utseende.

– Att missnöjet har ökat på senare tid brukar förklaras med att idealen idag har blivit väldigt snäva och svåruppnåeliga, i alla fall på naturliga vägar, förklarar hon. Johanna Kling förklarar hur idealen idag är väldigt globaliserade, att samma ideal gäller för alla. Tidigare har idealen varierat mer beroende på kultur och grupper.

– Det handlar även om att det idag finns fler möjligheter att förändra sitt utseende än vad det funnits tidigare. Skönhetsingrepp är mycket mer tillgängliga för allmänheten, säger Johanna Kling.

”…För det här är bara en helt vanlig kropp, så naturlig som den kan bli och det är ju hur vackert som helst.”
@peppgirl – 13 februari 2018

 

Antonias blick far över rummet och fastnar rakt fram. Matbordet knarrar igen.

– Jag mår alltid dåligt över min kropp, det gör alla människor, tjocka som smala. Jag minns när jag var liten och jag hade jobbat häcken av mig för en musikalföreställning. Under den veckan hade jag omedvetet gått ned i vikt, och jag var så himla lycklig över detta, säger Antonia.

Enligt studierna som Johanna Kling har varit med och skrivit så är barn generellt sätt mer nöjda med sina kroppar. När vi sedan kommer upp i tonåren går självförtroendet ned, eftersom det är i just den åldern som vi börjar fokusera väldigt mycket på utseendet och jämför oss med andra människor. Denna grad av missnöjdhet fortsätter och vuxna blir inte mer nöjda med sina utseenden än vad de har varit som tonåringar. Dock får vuxna en större bredd på vad som är viktigt. Karriär, familj och barn är saker som vuxna ofta lägger mer fokus på än utseendet. Vi blir inte mer nöjda med vårt utseende, men vi tycker inte heller att det är lika viktigt längre.

”En sjuk grej att man som tjock tänker: Hon är ju superfin i klänningar, hennes fett är jämt fördelat. Hennes tjockhet är fin. Jag är fult tjock.” Kommentaren kommer från en video Antonia har lagt upp på sin Instagram. En video där hon dansar i en klänning, en klänning som hon köpte för ett år sedan men inte har vågat använda förrän nu. Telefonen hänger löst i handen efter att hon läst kommentaren, och Antonia fortsätter att dansa i videon, om och om igen, tills hela skärmen blir svart.

– Det är verkligen så här man ser det, man slutar aldrig att jämföra sig. ”Hon är ju tjock på det sättet man vill vara tjock, hennes rumpa är rätt formad, för att det är rätt sorts rumpa.” Det är som att man ska vara tjock på rätt sätt, annars är man inte värdig att vara tjock och snygg, säger Antonia.

Bristningarna på hennes mage tittar fram över troskanten, samtidigt som bristningarna på ryggen smiter in under BH-bandet. Håren på benen syns bara om du tittar närmre och det bruna lockiga håret dras bakåt med handen för att inte hamna i ögonen.

– Jag har hatat min kropp så jävla mycket, trots att det aldrig har varit någon som har sagt till mig att jag är för tjock. Men nu, sen jag har börjat tycka om min kropp mer, så är det fler bra dagar än vad det är dåliga dagar, säger Antonia och drar upp trosorna lite högre upp. Nu syns hennes ljumskar, en kroppsdel som ingen annan förutom Antonia fick se förut.

Kroppsaktivism är ett relativt nytt begrepp som inte hunnit utforskas än. Men doktoranden Johanna Kling ser positivt på aktivismen.

– Människor som får se en större variation av kroppar och utseenden, blir mer accepterande av andra utseenden och då även sitt egna utseende. Att inte bara exponeras för det allmänna idealet, utan att få se olika sorters kroppar och utseenden, det vet vi är positivt. Och det har man möjlighet att göra via kroppsaktivismen, förklarar Johanna Kling.

 

”Jag normaliserar min kropp i ert flöde, för att visa det jag önskar att jag fick se i mitt.”
@peppgirl – 5 mars 2018

 

Och precis som Billy Joel sjunger från Marshallhögtalaren som står mellan kurslitteratur och skönlitteratur i Antonias bokhylla, she’s ahead of her time.

– Jag tycker Instagram är det bästa stället att vara på, men det är ju för att jag har valt den världen. Jag har valt att ta till mig Instagram med andra medel, där jag ser olika funktionsvariationer och olika etniciteter, för att jag vill se mer grejer och vidga mina vyer. Sociala medier spelar en stor roll när det kommer till att tycka om sin kropp, jag hade själv inte gjort just det här utan Instagram, säger Antonia.

Det är varmare i Antonias hem nu, från ljusen som tändes tidigare och från alla ord som sagts. Frustrerande och peppande. Att lära sig älska sin egen kropp har varit en ständig kamp för Antonia, men att lära sig sin egna kropp har varit viktigast.

– Ta kort på dig själv. Ta på dig själv, du behöver inte onanera om du inte vill. Jag brukar ju smörja in min kropp, för då kan jag verkligen känna på den, och röra på allt som är mjukt, säger Antonia och äppelkinderna är där igen.

Varför är det så viktigt att man tycker om sin kropp?

– För att du kommer dö om du inte gör det, det är så det är. Det är för många som har förlorat sitt liv på grund av ätstörningar och liknande. Man kan inte hålla på och skämta om det, och inte ta det seriöst att man faktiskt kan dö av detta. Även om inte kroppen dör, så kommer själen dö. Och själen och kroppen hänger ihop.

Antonias ögon glänser nu på grund av något annat än ljuset som fortsätter brinna i fönstret.

– Jag vet inte riktigt om jag har något recept på hur man ska må bra. Men det är väl lite det som är charmen med livet, att allt inte är bra hela tiden. Men jag tycker verkligen att det är bra att prata om att man inte mår bra. Och kramas, kramas är bra, säger Antonia.